And here we go personal again
You can't be too careful anymore.
Vart går egentligen gränsen för hur mycket man ska orka?
När får man lägga sig och ge upp?
Man kan ju inte stanna hemma från skolan för att man bryter ihop, eller hur?
Vem är det som bestämmer att psykiskt dåligt är lättare än fysikt dåligt?
Jag brukar skita i det när jag mår som sämst, då stannar jag hemma ändå, kan ju ändå inte jobba då. Det är det ingen som kan kräva av mig. Jag har många gånger känt för att ge upp allt, lägga in mig själv på psyk så kan någon annan få sköta mitt liv åt mig.
Men jag tror inte jag någonsin nått gränsen, kanske för att jag inte vet vart den går, kanske för att jag vill visa för andra att jag är starkare än så, kanske för att jag innerst inne faktiskt tror på mig själv trots allt.
Men det kan helt enkelt vara så att eftersom ingen berättat för mig vart gränsen går, så kan jag inte heller bestämma mig för vad jag själv anser vara nog.
Man måste ge sig själv tid att må dåligt, inte hålla tillbaka något.
För inte förän man tillåter sig det, då kan man känna lycka på riktigt.
pga av ögoninflammationen har jag inte haft smink på en vecka, jag ser ut som ett spöke, på riktigt
Vart går egentligen gränsen för hur mycket man ska orka?
När får man lägga sig och ge upp?
Man kan ju inte stanna hemma från skolan för att man bryter ihop, eller hur?
Vem är det som bestämmer att psykiskt dåligt är lättare än fysikt dåligt?
Jag brukar skita i det när jag mår som sämst, då stannar jag hemma ändå, kan ju ändå inte jobba då. Det är det ingen som kan kräva av mig. Jag har många gånger känt för att ge upp allt, lägga in mig själv på psyk så kan någon annan få sköta mitt liv åt mig.
Men jag tror inte jag någonsin nått gränsen, kanske för att jag inte vet vart den går, kanske för att jag vill visa för andra att jag är starkare än så, kanske för att jag innerst inne faktiskt tror på mig själv trots allt.
Men det kan helt enkelt vara så att eftersom ingen berättat för mig vart gränsen går, så kan jag inte heller bestämma mig för vad jag själv anser vara nog.
Man måste ge sig själv tid att må dåligt, inte hålla tillbaka något.
För inte förän man tillåter sig det, då kan man känna lycka på riktigt.
pga av ögoninflammationen har jag inte haft smink på en vecka, jag ser ut som ett spöke, på riktigt
Kommentarer
Trackback
